23 januari 2026

När fokus är på vatten!

Måste nog göra ett inlägg till, från en av mina absoluta favoritträdgårdar!
Hoppas ni har överseende?

Här kommer därmed en bildkavalkad på några av de olika dammarna som finns i Ada Hoffmans trädgård i Nederländerna.

Jag bara älskar denna trädgården!
Fast jag kan inte säga att jag känner ett lugn när jag är här, tvärtom springer jag runt som en skållad råtta och tok-fotograferar för att inte missa en enda vy. Så puls och tempo är min grej!
Njuta av bilderna får jag göra i efterskott! 
Och många bilder blir det!

Här finns det både små och stora vatten.

Kvinnan som omfamnar den lilla minidammen syns på flera ställen i trädgården antingen i denna position eller ibland hållandes en glasskiva som i ett bord.
Fin är hon i alla lägen!

Och jag förstår henne, det måste vara rofyllt att luta huvudet mot det lilla vattenlandskapet och lyssna på naturen. 

Trädgården har gott om grodor har jag sett, så kanske sitter det någon och pratar lite med henne där?




Vi traskar vidare i trädgården och jag förundras över den alltid så snygga matchningen.
Lager på lager, men lager som bryter, mönster i form eller färg.
Det uppfattade jag inte på samma sätt förra gången jag var här.
Nu njuter jag av att se det!
Nu tar jag lite längre tid på mig att se detaljerna.

Här i kanten på den stora dammen är det ganska igenvuxet och jag förstår att de har behov av att rensa undan mer än att plantera nytt.




Växterna är i stort sett samma som i Sverige. Jag känner igen det mesta men allt är väldigt frodigt och stort här.
Väldigt stort!

Sen har de förstås Hibiskus på friland som stortrivs och och är som träd. Det kan vi ju endast ha i de mest södra delarna av landet och där ser vi ju det rätt ofta framförallt i visningsträdgårdar men vi som bor lite längre upp får istället njuta av dem på fönsterbrädan. Det är ju en väsentlig skillnad i storlek förstås.

Jag har provat några sorter för kanske 10 år sedan. De klarade något år men sedan gav de upp helt. Planterade dem skyddat men det hjälpte inte. Vinter är ändå vinter.
Hade en väldigt snygg variegerad Hibbe. Den var jag rädd om i flera år men en vår vaknade den inte.

Den här dammen är den största dammen i trädgården och det är verkligen rejält stor. Nu är det väldigt mycket som växer i den och eftersom en damm behöver en stor växttäckande yta för att behålla en bra vattenkvalitet så förstår jag att det är klart och fint vatten här.
Jag undrar om jag inte läste att denna damm är den enda som är naturlig?

Näckrosorna är flera meter i bredd och det är mer växter än öppen vattenyta.
Vackert är det minsann!



Som jag nämnt innan så är det gott om statyer, stilleben och annat som ögat fastnar på, förutom växter alltså.
Som växtnörd är jag mer än nöjd i denna trädgård!

Det är en spännande trädgård att gå runt i för du vet inte vad som komma skall. Sånt gillar jag!

Hoppsan, här står det visst nån och spanar!
Oj förlåt, hoppas jag inte störde!



Hela familjen svan stod visst här mitt i spenaten!




Vänder blicken från den stora sjön och upptäcker några av de mindre dammarna.
Trädgården är faktiskt ganska platt men det är lite höjdskillnader utåt kanterna på sina håll.

Många av de mindre dammarna är skapade med duk som går upp över kanten och på vissa ställen är beklädd med cement för att efterlikna berg.



Det ser ganska naturligt ut speciellt när det är ett vattenfall som sakta rinner ner mot det lilla vattnet.
Gott om Daggkåpa som sprider sig villigt.



Blått är ju alltid eftertraktat i trädgården och denna blåa 'Pontederia cordata' är det många som vill ha i dammen. Det är faktiskt vatten ända fram till ormbunkarna men eftersom det växer så kraftigt så ser det mer ut som en rabatt.
 


Den här gillar maken. Passar hans tekniska sinne. Lite klurig är den allt.

Har för mig att vi tittade på den även förra gången vi var här men kanske stod den på ett annat ställe då eller så finns det fler helt enkelt.




Måste var den bästa sittplatsen! Utsikt över stora dammen. Här skulle man kunna sitta en hel dag. Saknar bara ett litet bord för vinglaset!



En kik utmed stora dammen igen.
Ser du fågeln som landat? Den har nog gått ner för att ta något att äta!























Här spanar jag ut över den stora dammen igen. Är det inte vackert så att det förslår?
Jag kan inte se mig mätt.
Erkänner att jag behövde redigera bort några människor i bilden men du lär inte se var!






Fler mindre dammar fångar mitt intresse. De är små och ibland lite gömda. Jag får smyga in i grönskan för att se dem.
Bara vatten, ingen fisk men kanske en och annan groda.
Ibland något att fästa ögonen på.
Frodigt och grönt så här i mitten av sommaren.







Kontraster!
Från lurvigt frodigt till stramt kontrollerat.

Fortfarande lite snett va? Liten sittgrupp borta i ändan.
Här hade jag satt i flera koi om jag var dem! Perfekt plats för lite show off!


En liten känsla av Japan här?
Trädet som är uppstammat  och som skruvar sig spelar en markant roll i bilden och i känslan i detta rum.




Nästa lilla rum är en liten liten damm. Nästan som ett kärr.
Mörk och inte så stor.
Varken djup eller bred.
Lite mysisk!


Stora hängande tärd är en guldkälla!
Under dem kan det få plats för en damm, bara man skyddar rötterna från trädet så att det kan få sitt! 
Det kräver många skyddsdukar!




Ah, som en tavla!
Det kanske blir en sån, vi får se!




På det här besöket ser jag inte bara dammarna utan njuter och fascineras även av konsten.

Älskar hur det blir ett blickfång som stannar upp ögat! Först tar man in växterna, ser helheten, sen stannar ögat på det som bryter av i växtligheten.




Avslutar denna bildkavalkad med att säga att denna trädgård är väl värd ett besök och att jag hoppas att jag får ynnesten att komma tillbaka en tredje gång! Kanske på våren iså fall, för den har jag ju inte sett ännu. 

Tackar allra ödmjukast för besöket Ada!

//Trädgårdshälsningar
Lillianna



2 januari 2026

Ett återbesök i en av de vackraste trädgårdarna!

År 2025 fick jag nöjet att återvända till en av de allra vackraste trädgårdarna jag någonsin varit i. Det är en trädgård som jag inte har kunnat glömma och den har med andra ord gjort ett stort intryck på mig och kanske även lite grann på min egen trädgård.

Den första gången jag var där var det år 2020, mitt i pandemin och det var då slutet på september. 

September är förstås helt annat än mitt i sommaren. Trädgården var förstås vacker och på väg att starta med höstfärgerna, men inte riktigt i sin allra fullaste prakt ändå eftersom blomningen i de flesta fall redan var över. Men frodigt och lite ostyrigt.

Redan då föddes en önskan om att få komma tillbaka när den skulle vara i sin allra vackraste skrud. 

Trädgården är en trädgård, med inträde, som heter Ada Hoffman Watergarden och ligger i Nederländerna.
En botanisk vattenträdgård med anor.

Denna staty är säkerligen en av de mest fotograferade i trädgården. Den står i början av trädgården i den privata delen av trädgården och kan även ses från parkeringen. Den är väldigt vacker!
Statyerna föreställer Ada när hon ska plantera näckrosor och får en hjälpande hand av sin make.



Enligt deras egen hemsida beskriver de att trädgården innehåller ca 30 trädgårdsrum och 50 dammar.

Och det är verkligen MÅNGA dammar!
När vi var där 2020 var det några färre om jag inte minns helt fel. Så med andra ord så utvecklas trädgården fortfarande vilket är jätteroligt och intressant.

Dammarna är både grävda och har duk. Minimalt med fisk men massor av insekter, fåglar och grodor.

Trädgården är stor och det är en promenad att ta sig runt.
Här slingrar sig ett blåregn runt en portal.



Det finns även en del gräsmatta även om det troligen är mer vatten än gräsmatta om man nu skulle mäta.



En del dammar är små och sen finns det några större och även en jättedamm som snarare skulle kunna beskrivas som en sjö.

Den här dammen är nog den största och detta är ena kanten av den.



Trädgården har även mycket annat att titta på utöver dammarna. Enligt hemsidan står det att det finns 3000 exemplar av växter. Vet inte riktigt hur de menar, om det är olika växter. Jag skulle tro det för så tänker ju jag om min egen trädgård.
Här är en rödbladig bok, skulle jag gissa på att det är.



Då jag gillar formklippt fastnade jag vid denna skapelse. Fotade den faktiskt från flera håll för att jag tyckte att den var så cool.

Kan det vara lärk? Den är troligen rätt gammal för stammen inuti grenverket är rejält tjock.


Nu var det alltså dags att få se trädgården igen!
Och det är juli månad 2025, nästan på väg in i augusti. Trädgården är i sin fulla prakt.

Runtom i trädgården står dessa mörkblåa trädgårdsmöbler. Fina!




Att det skulle ta 5 år mellan besöken var inte planerat, men nu blev det så.
Fast det kan ju å andra sidan vara roligt att se hur en trädgård utvecklas och då behöver det ju gå några år så att allting hinner växa ikapp.



När vi kom dit var vi nästan ensamma och kunde gå runt alldeles i vår egen takt. Bara någon enstaka annan besökare. Men efter en stund ser vi att det kör in en buss på parkeringen och strax därefter kommer det en busslast med människor. Det blev rätt mycket folk på stigarna.



Då jag inte vill ha människor på bilderna fick det bli lite spring åt andra hållet så att busslasten inte skulle vara mitt i vägen. De höll sig som tur var i sin grupp och vi hade hunnit en bra bit in i trädgården när de anlände.

Växterna är i stort sett samma som i Sverige.
Crocosmia blommar, fjärilsbuske (Buddleya), fackelblomster och ormbunkar.


Trädgården har många statyer och de flesta statyerna i trädgården är gjorda av skulptören Marcus Ravenswaay of Hoogblokland.




//Trädgårdshälsningar
Lillianna


28 mars 2025

Våren är här!

Lite tidigt är det allt eftersom det fortfarande är mars, men vem är ledsen för det?

Krokusen blommar för fullt även om det såg lite illa ut för någon vecka sedan när det såg ut som om någon gnagare varit framme och fått sig ett skrovmål. Det låg massor av fnas uppepå jorden, som om någon tuggat av det yttersta skalet på alla smålökarna, vilket de troligen även gjort.

Jag var ganska säker på att det inte skulle komma upp några alls i Pionrondellen men se det kom iallafall ett gäng!
Ibland får man vara tacksam för det lilla.
Kanske inte i den mängd som jag hade hoppats på men ändå.

Det här är nog ursprungslökarna, de som fortfarande lever! De som käkats på är av nyare upplaga!


Våren märks även på den mest identifikationssfrågade växten på internet, utan konkurrens.
Det är inget internet, inget facebook eller ingen vår om inte 1 000 frågor om Vad är detta?  fyller flödet! Vi är i början ännu, det har inte riktigt kommit igång.

Det här är inget annat än Tibast! Världens vackraste namn! Eller?
Vem drömmer inte om att heta Daphne? Kan man annat än vara vacker med det namnet säg?

Doftar fantastiskt! Känns på håll!
Är giftig!
Gör bär, som inte är bra att äta ,men troligen inte är särskilt goda heller!
Är en vild växt men odlas även i massor av trädgårdar!
Finns vit och så denna cerisa.

Jag brukar faktiskt plocka bort bären för hand men nu börjar dessa buskar bli lite större så får se om jag hinner med.
Växer ganska långsamt.


Doft är något som jag gillar och som jag faktiskt prioriterar i trädgården. Här har ett av Olvonen börjat göra blommor. Detta är 'Charles Lamont' och den är faktiskt bara några år gammal.

Bladverket är grönt till mörkgrönt och med tydliga bladnerver som är karaktäristiskt för Olvon.
Han har inte gjort något större väsen av sig hittills men nu kanske det är dags? Ser med spänning fram emot årets blomning och doft. Åh, vad jag älskar doft i trädgården!


Nu är det även hög tid att klippa rosorna! Iallafall de som vaknat och gjort sina piggar.

I trädgården här, där det finns massor av rosor, är de flesta på gång nu och några har redan börjat fälla ut bladen vilket är alldeles för tidigt. Eftersom det finns så många är det dags att sätta full fart. Har man bara ett fåtal hinner du nog men här är det flera hundra och då smäller det till snabbt.
Inte som man kan tro, att man ska vänta på musöronen! Då är det alldeles för sent!

Här ovan är en snygging, som faktiskt aldrig klippts ner så hårt. Nu fanns det tydliga tecken på barkfläckssjuka så bäst att kapa vid backen för att förhindra spridning.

Klipper vidare och hoppas på en lång , lång vår där det är lagom kalla nätter och lagom kalla dagar. Men vi får väl se vad värdet har med sig.


//Trädgårdshälsningar
Lillianna